Borttagen artikel

Premium Medan fertiliteten börjar droppa inser Katarina Muhr, liksom många andra 35-åringar, att hon inte är i närheten av att kunna identifiera sig som ”medelålders”. 

Katarina Muhr funderar över hur hennes 35-årstillvaro skiljer sig från tidigare generationers.
Katarina Muhr funderar över hur hennes 35-årstillvaro skiljer sig från tidigare generationers. Foto: Shutterstock

En kvinna står i duschen med utsmetad mascara. Hon har precis lämnat sin egen födelsedagsmiddag, som ingen dök upp på, och tappat tårtan, som hon fick betala för själv, på marken. På telefonsvararen finns fjorton meddelanden; från alla som skulle komma men blev sena på grund av trafikkaos och missförstånd. Men kvinnan hör inte. Hon bara låter vattnet strila över sminket. 

Senare på kvällen möter kvinnan som heter Carrie Bradshaw upp sina vänner på ett fik. Hon förklarar att ju längre hon väntade på restaurangen, desto ensammare kände hon sig. Med sorgsen blick lutar hon sig över bordet och säger: ”Jag är 35 och ensam.” Väninnorna invänder: ”Du är inte ensam, du har oss!” men Carrie bara suckar. Utan en man att kalla sin känns 35-årsdagen kuslig. ”Jag är tr-e-tt-i-o FEM”, säger hon uppgivet och uttalar varje stavelse i siffran, som om det vore bäst-före-datumet för hela hennes person.