Borttagen artikel

Marianne, 77, och Lars-Olof ”Love” Österberg, 78, hade åkt färjan mellan Furusund och Yxlan tusentals gånger. De köpte sommarhuset på Yxlan 1972. Sedan pensionen för 13 år sedan bodde de där permanent. 

I fredags dog de när deras bil oförklarligt körde genom bommarna på bilfärjan och ner i havet. 

Dottern Ulrika pratade med pappa Love bara någon timme innan olyckan. 

– Vi ringdes när mamma var och handlade. Han berättade om resan, att de haft det jättebra, och att de tyckte det var skönt att vara hemma. De hade ett ställe i Turkiet som de ofta besökte, men bara ett par veckor åt gången, sedan ville pappa alltid hem. Hem till huset på Yxlan.

Love och Mariannes tre barn, Ulrika, Robert och Stefan och deras barn, har alla starka band till ön. Här har de varit varje helg under uppväxten, varje sommar, påsk och jul. En tradition de tagit med sig in i vuxenlivet och Yxlan är numera också en samlingspunkt för hela släkten. Både Ulrika och Stefan har hus på ön, i samma område som deras föräldrar.

– Det har varit mycket gemenskap, vi har haft mycket kontakt över telefon, träffats ofta. Yxlan har alltid varit vår gemensamma knytpunkt, säger Robert. 

Borttagen artikel

Det har gått snart en vecka sedan olyckan. Redan innan polisen bekräftade vilka det var som flögs i ambulanshelikoptern förstod Ulrika och hennes bröder att det var deras mamma och pappa. 

När barnen inte fick tag på sina föräldrar gick Ulrikas sambo över för att se om föräldrarnas bil kommit fram till deras hus på ön.

– Det hade den inte. Och så läste vi någonstans att det hade flutit upp resväskor och då kände vi att det var för mycket som stämde för att det inte skulle vara dem, säger Ulrika. 

Ulrikas röst brister när hon berättar om påsen med kläder de fick på sjukhuset. Love och Mariannes uppklippta kläder. I tisdags var barnen på polisstationen och hämtade resväskor och annat som fiskats upp ur vattnet vid olyckan.

– Det var så sjukt att få den här påsen. Att packa upp kläderna, som var sönderklippta. Vi har gått igenom resväskor och allting. Hittat presenter till barnbarnen i packningen.  

Borttagen artikel

Polisen utreder händelsen, som också har anmälts till Statens haverikommission. 

Mitt i familjens sorg måste också ovissheten hanteras. De vet inte vad som låg bakom att bilen, föräldrarnas Mercedes, körde över färjekanten, och de kommer kanske aldrig få alla svar.

Men trots att det är jobbigt att inte veta så är den typen av grubbleri inget som någon av dem vill fastna i – det gör för ont. 

– Varför känns inte så viktigt för mig, det ändrar ingenting, säger Stefan. 

För syskonen har räddningstjänst, polis och sjukvårdspersonalens fina bemötande betytt mycket. 

– De har varit riktigt bra och respektfulla. De har visat omsorg. Bara en sån enkel grej som att när vi står vi färjeläget så ger en polis några ”polis-tatueringar” till Stefans dotter. Bara en sån liten grej, det lättar upp, säger Robert.

På Yxlan bor det omkring 300 permanentboende och på sommaren ökar befolkningen till över 3 000.

Marianne och Love var välkända ansikten på ön. De var aktiva i det lilla samhället: var med och fixade midsommarfirandet, satt i styrelser, tog hand om vatten och grönområden. 

Innan pensionen var Love servicetekniker och Marianne dagmamma. Två av barnbarnen var dagbarn hos henne.

– Robbans äldsta son och min äldsta son har varit dagbarn hos mamma, så de hade ju en väldigt nära relation. Efter olyckan sa min son: Jag vill visa för alla att de var de bästa personerna, säger Ulrika.

Love brukade prata om hur viktig familjen var.

– Pappa sa alltid: Vi har så fina barn och barnbarn. Vi är så stolta över er. Vi är så glada att vi har er allihopa, säger Ulrika.

Borttagen artikel

Barnen beskriver den senaste veckan som overklig, ”som hämtat ur en film”.

– Jag är bara så otroligt tacksam över den värme, kärlek och trygghet vi har fått av mamma och pappa. Det är inte alla som har den relationen med sina föräldrar, eller som har den gemenskap som vi har i familjen och det var de som skapade det, säger Ulrika. 

I bakgrunden hörs Robert och Stefan humma igenkännande. 

– Det talar för hur de var som personer. Varför de var så omtyckta. Inte bara av familjen utan i allting. Här på Hysängen, de kände människor på Yxlan, överallt, säger Robert. 

Trots att olyckan skedde i anslutning till Yxlan tror de inte att det kommer att påverka kärleken till ön. 

– Jag har alltid klivit ur bilen och tittat på havet, under övergången. Jag har ju åkt ett par gånger efter olyckan och gjort samma sak, men det har ju känts galet när man tittar bort mot olycksplatsen. Men det finns ingen risk att vi kommer att ta oss här ifrån, säger Ulrika.